Evert Taube & Handelsman Flink

Evert Taube tillbringade några somrar i början på 1940-talet på Flatön. 1943 rekommenderades han av sin läkare Erik Salén att vila upp sig på en stillsam plats där det fanns skog då han led av astma. Salén ägde ett hus på Angön några hundra meter från Ängögården. Under sin tid på ön utforskade han omgivningarna grundligt. Det kunde ta honom en hel dag att ta sig från Ängön till Stätte brygga, en sträcka på två, tre kilometer. Även när han cyklade gjorde han avstickare, lyssnade på fåglar, resonerade med folk han träffade, gjorde skisser och antecknade.

1912 öppnade Petter och den 22-åriga sonen Gustaf sin handelsbod. Petter som var skutskeppare seglade vidare med sin skuta och Gustaf såg till att handelsboden blev en samlingsplats för folket i trakten. Det var givet att handelsboden skulle ligga vid Flatöns självklara knutpunkt - Stätte Brygga - och bli en del av den. Folk kom med häst och vagn, gående eller roende med sin eka eller doris (flatbottnad båt) för att köpa på kontrabok eller byta ägg mot kaffe eller fotogen, prova ett par tofflor, se på en lie, mäta upp en lina, fråga efter ett efterlängtat brev, hämta sin tidning eller lösa ut en postanvisning. Där landade skärgårdsbåtarna, samlades folket innan de skulle fara bort och togs emot när de kom hem. Det låg en spänning och mystik över platsen.

Ängön är namnet på den norra delen av Flatön och det är oftast namnet Ängön som förekommer i visorna. Evert Taube tyckte nämligen att Flatön var ett högst opassande namn på en ö som var så kuperad.

Stenen på bilden intill minner om den tid då Evert Taube skaldade sina visor här i trakterna.

Hur Gustav Johansson blev Handelsman Flink

Evert Taube och Gustaf Johansson blev goda vänner och handelsboden blev hans andra hem under tiden på Ängön. I Gustaf fick Taube en trogen vän och en gynnare. Självklart var Gustaf Johansson, liksom alla andra i trakten, förtjust över att ha en så berömd karl som gäst. Och i "rummet innanför" satt Taube och skrev och söp och målade, skissade oh sjöng. Han fascinerades av livet i handelsboden och av Gustafs fridsamma person. Gustaf Johansson stressade inte, allt fick ta den tid det behövde. Taube kunde på nära håll följa sin väns omständliga, ibland tankspridda förehavanden, lyssna på hans utläggningar och såg honom anteckna allt större poster i de kontraböcker som undergivna kunder lämnade fram. Evert Taube gav Gustaf Johansson evigt liv i den svenska visskattkammaren genom att kalla honom Handelsman Flink.

Flinks kunder kom från olika håll i grannskapet. En hel del kom som sagt med båt. Till dessa hörde Maj, som kom roende från gården Stätten på Malön: Hon rodde på utsidan av Keholmarna och rundade Keholme näsa just så snävt som man ska göra för att inte gå på det osynliga grundet där. I denna vardagliga bild såg den alltid verksamme skalden ett stycke poesi. För det var så visan - Maj på Malö - kom till. Fler visor som kom till på denna tid är Huldas Karin, Vals på Ängön och Inbjudan till Bohuslän.